Stackars mina vänner, vilken stress. Jag förstörde hela tidsplanen med frissanbesök. Det visade sig att det var möhippa på gång. Vi har picnicat på rosendal, jag har packats in i choklad, nu hemma för en snabb sminkuppfrächning. Och nu kommer taxin för att köra oss till ?
Alltså, det ska målas om i porten. På tiden, verkligen. Men jag kan inte för mitt liv förstå varför det ser ut som färgen har exploderat. Alla dörrar har blivit vitspräckliga och man måste typ sparka upp våran.
Trots att jag inte trodde det så är jag ju glad igen. Idag ska jag lämna blodprov och fixa håret hos perukmakaren. Vidare har jag lovat Ami att följa henne till Rosendal, hoppas på bättre väder. Jag tänkte att jag skulle gå barbent men som ni ser är det nog inte riktigt dags än.
Jag vaknar och är vrålhungrig för en gångs skull. Tror ni att det finns någon frukost hemma? Såna här dagar inser jag att jag inte är vuxen. Jag tror att riktigt vuxna människor har frukost hemma, alltid.
Åkte vi hem, trötta som få. Idag vill min kropp straffa mig för min trevliga dag och jag har haft mitt första ordentliga bryt. Tårarna har sprutat och det känns som om jag aldrig mer ska bli glad. Så, jag gömmer mig under täcket idag och hoppas på imorgon.
Det spöregnar, vi har blivit övergivna av männen i sällskapet. Tar en matpaus och äter äcklig bakad potatis. Förstår inte att jag alltid tror att det ska vara gott på restauranger. Det är det aldrig.
Vår rullgardin gör ett ganska dåligt jobb när det gäller att hålla rummet mörkt. Trots detta sov jag nästan hela gårdagen. Idag planerar jag att vara lite piggare och gladare.
Kan man undra. Jo min älskade lagar köttfärssås. Inte för att han är så himla hungrig utan för att han är stressad. Förstår ni vilket kap jag gör nästa lördag. Grattis Maria! Undra om du också hade magsår 10 dagar innan?
Matten klar för idag. Har varit och lämnat blodprov och hann med en sväng förbi jobbet. Ibland kan det vara svårt att veta vem som är personal och vem som är patient. Ni får själva lista ut vilken kategori Peter hör till. Nu ska jag möta Ami för lunch och förhoppningsvis sista inköpen för bröllopet.
Igår var ingen bra dag för den gjorde bara ont. Idag är bättre på den fronten men istället lider jag av 'falsk torgskräck' idag känns det helt omöjligt att gå ut i peruk. Jag vill gå ut men känner samtidigt en enorm skräck för att göra det. Terapi?
Vi hade en härlig tid ute på altanen hos Emma, även om värken i benen vägrar ge med sig. Lite tröst får jag i att det här med hår är inget vi har överflöd av i familjen. Stackars flickor som kommer stå och gråta över sina tunna testar om ca 10 år.
Är uppstigen och i ordning gjord. Natten har varit mindre angenäm med värk i höft och ben. Nu struntar jag i det och väntar på att pappa Ronald ska komma och hämta mig. Vi ska på utflykt till syster Emma och kolla om de har fått någon ordning på huset. Men först och viktigast så måste jag få en milkshake.
Jag har fått en underlig stubb på huvudet och ser mer ut som en farbror än någonsin. Daniel har promenerat till vivo och planerar att laga någon slags kyckling till mig. Jag är lite trött och frusen men tror att god mat kan hjälpa.
Det var ingen vidare mat vi fick tyvärr. Kan inte rekomenderas. Inte ens efterrätterna föll mig i smaken utan vi fick ta en liten promenad till mcdonalds för en jordgubbsmilkskake. Har svårt att få nog av glass och dylikt nu när jag är i något slags klimakteriestadium. När jag sa detta till dr. Bergh antecknade han frenetiskt i sina papper: Large quantites of ice cream utropstecken.
Denna skylt finns mellan slottskapellet och wärdshuset. Ni som lider av paddskräck får alltså ta någon i hand. Mötet gick bra och stressen är hanterbar för tillfället. Nu går vi ut på en bit mat!
Och bjuder på en rufsig peruk! Det är så himla skönt att vara på benen igen. Jag är pigg, har inte ont och mår inte illa. Och tack vare underbara blivande svärmor Berit har jag rena kläder att sätta på mig. Ska iväg på möte nu på ulriksdal. Tack för alla värmande och vanliga kommentarer. Jag har valt att inte svara på dem, då jag är rädd att glömma eller att jag bara skulle upprepa mig. Det betyder inte på något vis att jag inte uppskattar, gläds och faller en och annan tår. Stort tack för att ni finns!
Michaela är här och tar hand om mig. Vi har ätit grillad kyckling och är proppmätta. Jag mår inte illa längre och vi har starka planer på att göra gino till efterrätt.
Klar för idag, sitter nu och väntar på taxi. Mår lite illa men hoppas och tror att det ska släppa så fort jag kommer hem. Lite salta kex i magen hjälpe en del så jag får väl fortsätta på det spåret.
Och vi han äntligen satt igång med blodet. Jag mår lite smått illa, har försökt avhjälpa det med sodexos lena köttbullar men det hjälpte föga. Blir nog kvar till 18-tiden som det ser ut nu.
Jag är ensam hemma. Daniel är i Finland och kommer inte hem förrän på fredag, då vi också ska på möte på Ullriksdal. Det var iaf en mycket trevlig middag med min ständige kurator. Och god. Nu blir det i säng med mig, imorgon är det cellgiftet och blod som gäller. God natt!
Ungefär så här vit är jag. Daniel blev alldeles skräckslagen när jag klev ut från duschen. Inte riktigt den reaktionen man vill ha av den man älskar när man står naken. Jag har i alla fall masat mig upp för att uträtta små ärenden. Lite underlagskräm och puder på så jag inte skrämmer små barn.
Jag är så trött!! Bara sover och sover. Inte bra, hoppas att morgondagens intag av cortison hjälper. Igår var jag så nervös att jag bet av alla mina naglar usch och fy!
Professor Bergh var hon alltid en glädjekälla. För er som inte önskar livet ur mig har jag goda besked, tumörerna i levern har minskat till hälften. Bergh var mycket nöjd med detta, som ett litet barn på julafton, jag hann inte sätta mig förrän han trumperade ut den goda nyheten. Mitt hb var dåligt dock vilket är anledningen till att jag är så trött, det ska avhjälpas med två påsar blod på torsdag. Hem nu och vila sen gråt och tandgnisslan över matteboken.
Är på radiumhemmet nu, har lämnat 5 rör blod och får nu äta lite frukost. Om en timme ska jag träffa professor Bergh och få svar på förra veckans röntgen. Är trött och lite illamående, hoppas att lite frukost ska mota bort det.
Jag ska snart knyta mig. Tänkte bara att jag skulle berätta om en kvinna jag beundrar. Kajsa är dotter till Morten och förlovad med min far. Hon är inte bara vacker och intelligent, hon har tagit sig igenom otroliga motgångar utan att det finns en gnutta bitterhet och har varit ett otroligt stöd för mig från start. Tur för Ronald att han har henne och tur för mig.
Mötet gick jättebra, både jag och Daniel känner oss peppade. Jag blir alltid lite manisk efter bra möten med människor. Så vi tog oss en rask promenad i blåsten till Zink grill för middag. Jag ska få mig en variant toast skagen och en kalvrygg med choronsås.
Om ett par timmar ska vi till Rosendahl på ett möte om ett projekt som jag ska delta i. Det känns spännande och väldigt roligt. Ett litet problem har dock uppstått, jag har en enorm, illröd finne rakt på näsan. Inte så farligt kanske om det inte vore för fotografen som ska ta en massa bilder som småning om kommer att visas för allmänheten. Härligt I-landsproblem. Kram!
Helt vanlig tjej på 28 år som fick diagnosen bröstcancer i juni-07. Var precis klar med alla behandlingar och operationer i mitten av februari. Börjar få ont i höft och ryggslut och efter ett antal turer på akuten och röntgen får jag den sista februari diagnosen sekundär skelettcancer.
Här får ni följa min vardag som verkligen inte bara innehåller sjukdom utan mycket glädje och kärlek, för detta är jag en otroligt rik och lycklig ung flicka.