Det var inte det lättaste ska ni veta. En trappa upp är en trappa för mycket. Jag var livrädd och grät men vi gjorde det. Så nu är jag parkerad i soffan. Imorgon ska vi försöka oss ut i luften! Men oj, oj vad mycket känslor som rusar i kroppen. Ska jag bli bättre i benen, ska Daniel orka, ska jag orka? En dag i taget antar jag. Kärlek har jag i alla fall.
7 comments:
Skönt att få komma hem. Hoppas ni får en skön helg tillsammans.
Super många kramar till er båda från oss alla i Karlstad
"Kärlek har jag i alla fall." Finns något viktigare än det?
"En dag i taget." Det är ju faktiskt det livet handlar om för oss alla: en dag i taget.
Och du, du anar inte vad människor orkar när de vill och måste! Du är en tuffing, och jag antar att Daniel inte är någon vekling - han vågade ju välja dig!
Du orkar.
Bok- och kuratorSara
Instämmer med "ma". Att Kärleken är det viktigaste är du Hanne-Sofie och Daniel ett utmärkt exempel på. Den kärlek ni visar påverkar också många av oss som fått vara med och se ännu mera av er under det här året. Även bloggen har då varit ett bra hjälpmedel.
Ber för er! och önskar er en fin helg tillsammans./Sven
Om det är någon som fixar det här så är det du, du fantastiskt envetna människa! Att Daniel orkar vad som helst för dig tvivlar jag heller inte en sekund på. All min kärlek till er båda.
Kramar
Kämpa på nu tjejen vi tänker på dej hela tiden.
varma kramar från din kusin Anna i borlänge med familj
Hanne, jag är inne och kollar på Din blogg flera gånger om dagen men har bara skrivit en gång tidigare.
Vill bara tala om att Du imponerar på mig varje dag. Jag tänker på Dig väldigt ofta och jag håller alla tummar jag har för att Du snart ska få må bättre.
Varma hälsningar, Jossan
Post a Comment